M

Penicillinen börjar ta sig (bäst för den eftersom den kostade skjortan) och jag börjar känna mig levande. Eller imorse kände jag mig fortfarande död, lite bättre innan middagen, gick då ut och solade ett tag. Våran nya granne Olivia på 10(?)år kom över och började leka med myra. Även hennes kusin kom... Hundrädd som ungstackarn var fick hon mig på bättre humör (förlåt) hehe. Men det var skrattretade då hon försökte få pappa att hålla i myra, tyvärr så hade ju min far bara två armar med sig ut en dag som denna. Ungen sprang fram och tillbaka mellan gårdarna, för vem trodde väll att hon skulle ge upp? Nejnej all in var det som gällde! Hon skulle kasta den där bollen till myra lik förbannat, snacka om att springa för livet! Hon sprang tills hon snubblade på sina egna ben. Hon sprang rakt in i en buske. Ja.. behöver jag säga så mycket mer? hehe.

Efter middagen sov jag ett tag och kände mig halv dålig tills mamma och pappa drog ut mig på en promenad. Hamnade hos morbror där det nalkades fotboll. Då började jag leva. Hur jag mår imorgon är en annan femma. Men hoppas på det bästa:) Ryktet går att 5 brudar i släkten är ute efter samma skor och att det blir shopping imorgon! Måste bara tillägga att jag älskar min släkt! Den är STOR och bra, alla är bra! Tummen upp!

Go sallad till middag!!


Även några grannbarn kom och lira fotboll. Men den mörka sanningen är att
barnen gav upp efter ett tag och dom som spelade var Malin 18 år, Elin 21 år,
Jonathan 22 år, Pontus 44 år. Man kan säga att matchen var på liv och död. hehe.




Tittade även förbi hos storfiskarn.... fräsch